Morgonlärkor och kvällsugglor

Vad skiljer en morgonlärka från en kvällsuggla?

Morgonlärkor kan sammanfattas just i att de är pigga och "kvittrar som en lärka" tidigt på morgonen, dagen startar vid 6-tiden eller tidigare. De har inga svårigheter med att stiga upp utan är omgående igång, har god aptit och äter gärna en stadig frukost. Eftersom ljuset bryter produktionen av sömnhormonet melatonin sätter ämnesomsättningen åter fart vid 5-tiden efter nattens fasta. Utsöndring av aktivitetshormonet kortisol och hungerhormonet grelin sker - man vaknar hungrig och har god aptit. Dagen fortsätter i ett produktivt tempo och morgonlärkor brukar beskrivas som ordningssamma, punktliga, "i boxen-människor" - glada för ordning och reda. De kallas också A-mäniskor.

När kvällen kommer och solen går ner gör morgonlärkan likaså och är tacksam att få gå till sängs relativt tidigt (med dagens mått mätt), vid 22-tiden. Lärkan har inga problem med att stiga upp tidigare än de brukar när det behövs och de varken vill eller orkar stanna uppe mycket längre än sin ordinarie läggningstid.

Kvällsugglorna har en förskjutning på 1-2 timmar i den biologiska 24-timmarsklockan vilket medför att de inte är redo för sömnen förrän runt midnatt. Deras klocka är också längre, ca 25 timmar. Detta ger en förskjutning av melatoninets utsöndring och också en försening av de vakenhetshöjande hormonerna som annars ska komma igång vid 5-tiden. Följden blir att den kvällsuggla som inte får sova färdigt, är svårväckt och svårstartad, ofta med varken tid eller lust till frukost. Deras bästa tid på dygnet är sen eftermiddag/kväll. Många kvällsugglor, eller B-människor, är tidsoptimister, kreativa personligheter. Exempelvis är ofta konstnärer och kulturpersonligheter utpräglade kvällsmänniskor.

Både att den inre dygnsrytmen är längre och att kvällsmänniskor verkar ha en ökad känslighet för ljus och alltså har lättare att vara vakna längre, gör att de har en naturlig tendens att succesivt skjuta dygnet framåt. De stannar gärna uppe längre och längre på kvällarna. Om uppstigandetiden är densamma kommer detta att medföra en allt kortare sovtid med tilltagande sömnbrist och trötthet. Alla, men särskilt kvällsugglan ska undvika att sova länge på helgerna då detta rejält försvårar att leva upp till skolveckans starttider. Oregelbundenhet verkar också leda till svagare signaler för både sömn och vakenhet. Det är viktigt att komma ihåg att det behövs en sömnskuld om 16 timmar för att kunna somna och sova gott följande natt.

De som då är lite av varje, både lite lärka och lite uggla, eller inget av det, kallas dygnsneutrala. Även för dem tycks det finnas en viss risk att skjuta på dygnet. De som har en kraftigt förskjuten sömnfas benämns DSPS, delayed sleep phase syndrome. Då sker insomningen först vid 02-03-tiden. Dessa ungdomar drabbas ofta av omgivningens oförståelse. De lever med ständig sömnbrist och de följder det har med okoncentration, minnessvårigheter, inlärningsproblem, aggressivitet, alltid komma för sent osv. Vid DSPS bör utredning med noggrann kartläggning av bland annat sömnmönster ske på specialistklinik.

Dygnsrytmen varierar med åldern genom hela livet och det finns en viss ärftlighet för om man blir morgon- eller kvällsmänniska. Små barn har mest sömn på natten, mest vakenhet på dagen. Ett par år före skolåldern har de flesta barn slutat sova middag och är morgonlärkor. Fram emot puberteten, ibland tidigare, visar sig "morgon-eller kvällsligheten" och antalet kvällugglor ökar radikalt under tonåren för att sedan åter minska i vuxen ålder. Ungefär var tionde tonåring är morgonlärka. I åk 7 är var tredje kvällsuggla. I åk 9 är 40% kvällsugglor och i gymnasiet ökar antalet till 50% eller mer.

Maria Schäfer
Leg. sjukgymnast, sömnkonsult

Tillbaka till pedagoginfo

Sömn1